Då skulle man inte behöva fundera över om bloggningen har tagit över vardagslivet, om det är osunt att, mitt i stressen, känna ett starkt behov av att sätta de senaste reflexionerna på pränt. Är det ofriskt att, på hur kort tid som helst skriva hur många inlägg som helst?

Finns det någon osynlig gräns man kan passera som gör att man, från att ha varit en genomsnitts bloggare, blir en översnittsbloggare? Såna tankar och funderingar har garanterat inte utslagna pioner...

Jaha, då sitter man skumögd vid datorn igen, nog var den här natten ovanlivt kort!! Det gälller att vara effektiv nu på morgonen, hinna fixa mig själv + barnen på 1 timma och 15 minuter. Jag måste dessutom hinna hälla i mig en kanna kaffe, annars kommer jag aldrig att känna mig som folk idag.

Har en stressig dag på jobbet framför mig, och har inte riktigt klurat ut hur jag ska hinna hämta moster på busstationen 3 mil bort samma tid som jag ska hämta barnen.

Hade tänkt fått städat övervåningen innan moster kommer. Gästrummet är inte dammtorkat sedan i april-maj, och hon som är allergis mot katten!!